thewarstocome.blogg.se

"This is your home, not mine."

Både Dani och Stephan ville hellre ha kvar henne. Hon var en prinsessa här, en del utav kungafamiljen. Själv hade han ingen titel kvar, ingen riktig plats där han hörde hemma. Runaria var det närmsta till ett hem han hade och det var där han tänkte vara. Så långt ifrån alla andra som möjligt så att han inte skapade mer problem. 

Snabbt lämnade han rummet, utan att ens kunna slänga henne så mycket som en blick. Tårarna rann ner över hans kinder och han fann sig själv med att kämpa bara för att kunna ta ett litet andetag. Bröstet gjorde ont, så otroligt ont. Handen greppade hårt om skjortan, som om det var att den satt för tajt som gjorde att han inte kunde andas normalt. Kunde man dö utav ett brustet hjärta? I så fall var han på god väg ner i graven. Men han fick också påminna sig själv om att det var såhär han skulle känna varje gång Sophia åkte och besökte Max. Varje gång hon hade en lite avlägsen blick. I längden skulle smärtan av att vara med henne, ta död på honom på ett allt mer plågsamt vis än vad detta gjorde.

Så fort solen gick upp skulle han ge sig av. Han skulle återvända till sitt rum i Runaria där han skulle låsa in sig själv tills det brustna hjärtat faktiskt tog livet utav honom. Antagligen skulle det gå ganska så fort.

Det tog nog närmre en halvtimme för honom att röra sig genom slottet, till den del som tillhörde Dani och Stephan. Väl utanför deras rum såg han till att smärtsamt torka bort sina tårar, innan han knackade. Utan att vänta på svar gick han in, då detta var något han ville få överstökat så fort som möjligt.

"I'm leaving at sunrise." Fick han fram med en skakig röst. De satt båda på sängen med täcket som skydd över deras mer privata delar. I vanliga fall skulle han rusat ut igen utav synen, men nu stirrade han endast rakt fram. Han såg inte ens på dem, utan mot fönstret bakom dem där han kunde se natthimlen. Så vacker...

"What are you talking about?" Dani sänkte sitt vinglas för att förvirrat se på sin bror. Han såg helt borta ut...

"I'm leaving at sunrise." Upprepade han, i exakt samma tonläge, med exakt samma tomma blick. "Can you take this?"

Han liknade mest en levande död då han sträckte fram sin hand och förde undan fingrarna för att blotta Sophias förlovningsring. Dani slängde en snabb blick på sin make, innan hon åter igen såg på sin bror. Sophia hade väl berättat om kyssen...