thewarstocome.blogg.se

Han drog in ett djupt andetag där han stod. Solen sken, vilket antagligen inte var allt för bra för hans otroligt bleka hud. Han hade inte varit utanför slottet sedan de funnit honom, och innan det hade han inte varit utanför den lilla stugan på två månader. I över tre månader hade han alltså inte fått någon som helst frisk luft, och ingen sol över huvud taget. 

När någon plötsligt tryckte sig emot hans ben såg han förvånat ner, och ett svagt leende spreds över hans läppar då han fick syn på Peter.

"My little baby..." Han böjde sig ner med en smärtsam grimas för att kunna bära upp henne i sina armar, där efter rätade han på sig igen. För honom att gå både upp och ned tog nog närmre två minuter, väldigt mycket energi, och jävligt mycket smärta, men han lyckades. Så fort Peter befann sig i hans armar började hon direkt spinna, och trycka sitt ansikte emot hans. Det störde honom fortfarande hur mycket han tyckte om kattjäveln.

När även Sophia kom fram såg han lite snabbt på henne, men vände lika snabbt undan blicken igen. Plötsligt var han väldigt medveten om hur otroligt spinkig han var, hur stripit och äckligt håret var, och hur han endast var klädd i en av Stephans röda morgonrockar som var alldeles för stor för honom. Inte konstigt att hon inte ville ha honom.

"It's fine. You didn't." Sade han hastigt medan han strök Peter över ryggen, hela tiden med blicken vänd ifrån Sophia i hopp om att hon inte skulle se hur mycket han skämdes.

Danielle visste hur Stephan var då det kom till skador och sjukdomar. Att Dimitri varit döende i flera veckor hade ju knappast gjort hans oro bättre heller... Det hände nog minst en gång i veckan att han rusade in till doktorn för att något hänt. Det räckte att James hostade en gång eller att Anne skrapade upp sitt knä. Och ändå, då han själv fått ett svärd genom armen så hade han knappt ansett det lönt att uppsöka doktor. Dani hade ju i princip fått tvinga honom till att låta doktorn ta en titt, och efter det hade det varit hon som sett till att byta hans bandage då Stephan helt enkelt ansett det onödigt att störa doktorn med en sådan bagatell.

"Well, that depends..." Hon hade stått lutat emot bordet, men rätade nu på sig och rundade det för att sätta sig ner på bordsskivan precis vid honom. Benen lade hon på vardera sida om honom medan fingrarna mjukt rörde sig genom hans hår.

"You see... In about six months, you will have one more child to worry about." Hon bet sig i läppen för att inte flina, då hon försökte hålla sig så seriös som möjligt. Då de lämnat för att hitta Dimitri hade hon haft lite små aningar om att hon kanske var gravid, men dessa hade försvunnit så fort Vincent sparkat henne rakt i magen. Efter det hade hon nämligen inte känt av något, förrän under den senaste veckan och då antog hon att det berott på armen. Hon hade bara haft svårt för att tro att ett litet foster kunde överleva en sådan spark.