thewarstocome.blogg.se

När Stephan behövt återvända till sitt kontor för att fixa med lite arbete, hade Dimitri inte riktigt haft någonstans att ta vägen. Till en början hade han återvänt till sitt rum, där han legat och tänkt på allt det han hört Sophia säga. Samtidigt som det sårade honom, så förstod han vart hon kom ifrån. Han förstod att det inte kunde vara lätt för henne...

Han hade snabbt blivit rastlös och då tagit sin häst och gett sig in till staden. I flera timmar hade han gått runt i hopp om att finna någon fin gåva till Sophia, men inget han sett hade varit bra nog... Slutligen hade han gått förbi ett stånd på marknaden, där det bredvid fanns en liten låda med kattungar... Till en början hade han endast himlat med sina ögon, sedan hade han kommit att tänka på hur Sophia direkt skulle satt sig ner och klappat alla kattungarna om hon varit med... Hur mycket han än velat gå vidare, hade det slutat med att han inte återvände till slottet tomhänt.

Det hade redan blivit mörkt då han begav sig mot Sophias rum med den satans katten i sina armar. Han kunde väl erkänna att den var ganska så söt, men det var inget han tänkte erkänna högt...

Efter att mjukt ha knackat på dörren öppnade han och gick in. Sophia låg precis som väntat på sängen, och lyckligtvis var hon ensam. 

"I brought you something..." Sade han, nästan lite blygt innan han satte ner den lilla kattungen på sängen. "I named her Peter. I don't know why."

Varför han gav en katt ett så mänskligt namn - när den också var en hona - visste han inte själv. Men enligt honom så hette katten Peter.

Anne hade envisats om att hennes lillebror skulle sova i hennes säng med henne. Både Dani och Stephan hade försökt förklara för henne att James ibland vaknade på nätterna och att han där med kunde störa hennes sömn, men dottern hade vägrat lyssna. Hon var fast bestämd att James skulle sova inne hos henne, och då Anne bestämt sig för något fanns det inte någon som kunde ändra hennes åsikt. Så de hade fått kompromissa. Istället för att James sov i Annes säng och riskerade att någon av dem trillade ut, flyttade de in hans spjälsäng på Annes rum. Motvilligt hade dottern gått med på det kravet.

Spjälsängen stod nu precis bredvid Annes säng, där både Dani och Stephan låg på vars en sida utav flickan. Hon hade sitt ansikte tryckt emot Stephans bröst, medan hennes ben låg över Danis mage så att hon mjukt kunde dra fingrarna över benet. Samtidigt låg hon och sjöng för båda barnen, en vaggvisa som funnits i Kinsley-släktet i många år som hennes mor alltid brukade sjunga för henne och hennes syskon då de var små. Även Anne var därför uppväxt med vaggvisan, och detsamma skulle gälla James. Redan nu fick den honom att somna nästan omedelbart. För Anne tog det lite längre tid, men då Dani hade nått sista versen hörde hon tydligt hur Annes andetag blivit tyngre... Trots det sjöng hon klart för att försäkra sig om att de inte råkade väcka henne, innan hon drog sig upp ifrån sängen. Även om James redan hunnit somna, kunde hon inte låta bli att luta sig ner och placera en puss på hans lilla panna. Även nu låg han med händerna vid ansiktet... Så otroligt sött.

"Shall we?" Frågade hon tyst till sin make, även om hon själv inte rörde sig en endaste millimeter. Hon hade trots allt inget emot att granska sina vackra barn.